Tidig morgon i närbild

Jag vaknar tidigt – det bara är så. Ibland är det lite opraktiskt, men ofta tycker jag att det är en fördel. Morgonen är dygnets bästa tid och att få vara med i den ger både energi och lugn.

Att vakna tidigt en junimorgon av att solstrålarna har letat sig in i rummet trots både persienner och mörkläggningsgardin är härligt. Alla kanske inte tycker det, men jag blir glad. Om det är en dag utan arbete innebär det ju dessutom att jag har möjlighet att ”fånga stunden” i större utsträckning.

Dom här morgnarna är inte många på ett år, men i år lyckades jag fånga en av dom tillsammans med kameran och makroobjektiv.

Jag var på besök hos mamma och eftersom hon normalt inte brukar vara uppe så tidigt så bestämde jag mig för att ge mig ut så snart jag vaknade. Det var både varmt och ljust i rummet där jag hade sovit så jag förstod att det var en härlig morgon.

Kameran har ju svårt med det starka ljuset, men i skuggan av träd och buskar samt djupt ner i gräset är ljuset mjukare. Det starka ljuset kan i stället bli en fin bakgrund och ge det där lilla extra till bilden.

De allra mest kontrastrika bilderna gör sig bättre i svartvitt.

När jag nu tittar tillbaka på de här bilderna hör jag den intensiva fågelsången, känner doften av blommor och solens värme på ryggen. Är detta kanske en av anledningarna till att jag gillar fotografering så mycket? Att jag får uppleva de här stunderna gång på gång – varje gång jag tittar på bilderna.

Innan jag vände tillbaka plockade jag två stora buketter med hem till mamma; en till matbordet och en till balkongen. Att se ängsblommorna hemma är ju också ett sätt att påminnas av känslan av juni.