Helios 44

För ett par år sedan köpte jag ett gammalt ryskt kameraobjektiv via eBay. Jag minns det väldigt väl eftersom säljaren fanns i Ukraina och jag betalade i förskott. Skulle det över huvudtaget komma något paket? Det gjorde det! Jag kompletterade inköpet med en adapter för att kunna använda det på min EOS 90D.

Av någon anledning har objektivet inte blivit mycket använt. Jag vet egentligen inte varför för jag gillade det från första början. Det överträffade alla mina förväntningar på ett ryskt objektiv tillverkat 1982 som jag betalade ca 500 kr för.

Man kan ju ställa sig frågan hur man kommer på tanken att köpa ett 40 år gammalt objektiv.

Jag gillar att ta bilder med kort skärpedjup och hade sett en del bilder med en speciell bokeh (bakgrundsoskärpa). Efter lite efterforskningar på nätet förstod jag att en del fotografer verkade använda gamla vintageobjektiv och att det fanns ett speciellt som hette Helios som tydligen skulle vara känt för en ”swirly bokeh”.

Objektivet sägs vara en kopia av Zeiss, som är kända för sin ”tyska kvalitet”. Ryssarna lyckades dock inte helt och den defekt som finns är nu önskvärd av många fotografer som gillar att ”utmana kreativiteten”. Med vissa förutsättningar blir det enbart skarpt i mitten och ju längre ut mot hörnen desto mer ”swirly”.

Den senaste veckan har jag nu återupptäckt det lilla svarta objektivet. Jag har så smått börjat förstå vilka förhållanden som behövs för att få till ”bollarna”, men mer träning behövs. Det är dock i mitt tycke ett fantastiskt objektiv som är användbart till väldigt mycket mer än mitt ursprungliga syfte.

Objektivet är naturligtvis helt manuellt, men inte nog med det. Det har en mycket speciell bändarfunktion; två bländarringar. Den yttersta fungerar som förväntat om än lite trög, men den som sitter innanför är helt steglös och går åt fel håll. Ju lägre siffra desto mindre bländaröppning! Tur att det finns ”instruktionsfilmer” på Youtube.

Ett givet användningsområde för motiv placerade i mitten och där ”bollarna” skulle göra sig bra runt om är är porträtt. Jag har dock inga mänskliga modeller att tillgå så jag håller tillgodo med blommor och bin. Blom- och humleporträtt får duga tills vidare.

Mina försök den här veckan har lärt mig att jag behöver ha ganska starka ljuspunkter i bakgrunden (direkt eller indirekt ljus) för att få till bollarna. Jag behöver ha motivet ganska nära, men bakgrunden en bra bit bort.

Jag låter min ryska kompis sitta kvar på kameran ett tag till och hoppas att jag snart får fler tillfällen att leka med den. Även om det nu blir jobb ett par veckor finns ju kvällsljus kvar några timmar efter utcheckning (jag ska dock ta ett par tag med dammtrasan först).