Phu Quoc – ett tropiskt paradis

Efter de första dagarnas vistelse i städer åkte vi vidare mot en annan typ av resmål. Phu Quoc är Vietnams största ö. Den ligger en bit ut från västra kusten och egentligen närmare Kambodja än Vietnam. En stor del av ön är nationalpark, men vi hade siktet inställt mot varsin ”bungalow on the beach”. Vi skulle göra ”nästan ingenting” i några dagar.

Det allra första vi lägger märke till när vi stiger av planet är att temperaturen är ytterligare 10 grader varmare. Det innebär drygt 30 grader i skuggan – och vi höll oss mest till den.

Hotellet bestod av ett stort antal byggnader som låg utspridda längs en närmare två kilometer lång strand. En del var mer synliga än andra, men alla skuggades av frodig grön växtlighet samt ett hav av blommor. Att närma sig huvudbyggnaden eller någon av de mindre ”gästhusen” var som att gå in i en grotta av bougainvillea, hibiskus, orkidéer mm.

Vissa gästhus låg ganska långt från huvudbyggnaden så området trafikerades av ett antal elektriska bilar för att hämta/lämna gäster och deras bagage. Bilarna såg ut som förlängda golfbilar, en form av golfbilens limousine. Vi bodde dock ganska nära huvudbyggnaden så efter att ha blivit körda till våra respektive boenden efter incheckning använde vi inte den servicen fler gånger, men bilarna bidrog ändå till hela områdets karaktär.

Min benämning av ön som ett tropiskt paradis bygger helt på min extremt begränsade upplevelse. Mina kompisar lämnade hotellområdet för en utflykt/vandring i en av nationalparkerna, men jag ”passade på att vara turistsjuk” under de tre dygnen på ön så jag lämnade faktiskt inte området under hela vistelsen. Det är självklart inte roligt att bli sjuk när man är ute och reser, men det är ändå något som jag nästan räknar med. Bakteriefloran är ovan för vår skyddade kropp och ju fler dagar man tillbringar i den omgivningen desto större är ju risken. Jag försöker självklart vara försiktig med vad jag får i mig, men att smaka på landet ingår som en jätteviktig del i mina reseupplevelser.

Jag hade naturligtvis hellre velat följa med på vandringen, men om man nu måste bli sjuk är jag tacksam över att jag befann mig just här just då. Våra rum var rymliga, hade luftkonditionering och fläkt, fönster åt tre håll samt egen liten balkong. Dessutom var det inte många steg ner till stranden där det fanns sitt- och liggmöjligheter i både solen och skuggan.

Det blev många salta och låååånga bad, många timmar med att bara vara och väldigt många bilder på blommor. Jag hade nästan alltid kameran med mig och det var nästan omöjligt att använda den även om jag bara skulle förflytta mig till restaurangen för att äta. Det finns risk att jag passerade gränsen för vad som är OK för ett trevligt resesällskap någon gång, men det fanns andra att prata med……………. 🙂

När solen började sjunka och färga himlen och havet rosarött satt vi vi redo i baren på bryggan. När passar en cocktail bättre än på semestern på en paradisö i Vietnam?

Minst lika vackert ljus är det ju på morgonen och dom stunderna vill jag inte gärna vara utan.