Vår andra anhalt på vietnamresan var Hoi An, som ligger precis vid kusten ungefär mitt i landet. Hoi An är ingen stor stad mätt i antal invånare (ca 100 000), men mäter man i charm blir resultatet ett annat. Det är en otroligt pittoresk och charmig liten stad och vi möttes på flygplatsen av en minst lika charmig guide – bedårande Mrs T (eller Trinh som hon egentligen heter).
Även här hade vi ett förutbestämt program. Alla sex hade deltagit i planeringen av resan och vi hade varit överens om att vi ville både uppleva och lära oss om landet. Vår uppfattning om det var att dels ha tillgång till en egen guide och att ha någon förutbestämd aktivitet (nästan) varje dag.
Mrs T verkade ha fattat galoppen för hon tog oss med på stadsrundtur direkt efter en snabb incheckning på hotellet. Stadsrundturen innefattade förstås ett besök i ett tempel. Både tempel och pagod är ställen där man dyrkar eller tillber sina förfäder och om jag har förstått skillnaden mellan de två rätt så är ett tempel en byggnad i vilken man kan gå in, medan en pagod är ett heligt byggnadsverk. Vi var också på en liten teaterföreställning där vi bjöds på både musik, sång och skådespel som handlade om vardagliga ting på den vietnamesiska landsbygden.
Den gamla stadskärnan är uppsatt på Unescos världsarvslista och anses vara en mycket väl bevarad sydasiatisk handelshamn. Staden är till stor del avstängd för motortrafik, husen får inte vara för höga och är oftast målade i en bränd solgul nyans.
Här bland husen hade Trinh en vän som tillagade stadens bästa ”gatumat”. Om det stämmer vet vi inte, men det var både gott och väldigt mysigt längs med huset där vi slog oss ner på de karakteristiska mycket små plaststolarna. Vi förstår ännu inte varför uteserveringarnas stolar är så små. Vietnameserna är visserligen oftast betydligt kortare än vi, men inte så mycket kortare och varför har stolarna i så fall normalhöjd inomhus?
En aktivitet som verkade självklar för oss turister att göra vara att åka båt på floden i solnedgången. På båten placerades vi en och en och två och två framme i fören för att bli fotograferade. Det var generellt något som Trinh var väldigt mån om. Under hennes regi skulle vi fotograferas på alla möjliga ställen och hon var sen noga med att skicka över alla bilder till oss..
Vårt hotell låg en bit från själva stan, men bara någon minuts promenad från stranden. Temperaturen var ca 10 gladare varmare än Hanoi, vilket innebar en perfekt nivå för oss vintersvenskar. Det fungerade att vara i solen och badvattnet var både friskt och svalkande.
Kvällarna är speciella i staden. I takt med att det mörknar tänds färgade lampor överallt. Det är lätt att först att staden kallas ”The City of Lanterns”. Lyktorna tillhör en del av Hoi An traditionella hantverk. Ramen är gjord av bambu och tygerna är vanligtvis satin eller färgglatt siden (som är tufft nog för att inte slitas sönder).
En av de aktiviteter vi varit noga med att få med i programmet var maten. Det fick vi genom ett guidat besök på stadens marknad med en därpå följande matlagningskurs. På marknaden fick vi lära oss om grönsaker, fisk, kött och örter som är vanliga i den vietnamesiska maten och sen fick vi alltså laga vår egen 5-rätters lunch (under noggranna instruktioner förstås).
Med oss i minnet och kunskapsbanken från Hoi An har vi nu såväl smaker och dofter som förmågan att rulla vårrullar, steka vietnamesiska pannkakor och hemligheten bakom de tunna, tunna strimlorna av mango och morötter.
Vi kommer aldrig att glömma Hoi An.
Bli först att kommentera