Fiskgjusarna på Mälaren

Klockan 04:00 började det larma från tre mobiltelefoner i stugan Barbamamma på Mälarbadens Camping utanför Torshälla. Det gav oss hyfsad god tid att göra oss i ordning för morgonens fototur på Mälaren. Vi hoppades att Lars-Erik på Birdphotosweden skulle ta oss ut på en riktigt häftig naturupplevelse med möjlighet att fotografera fiskgjuse på nära håll.

Vi hade verkligen vädrets makter på vår sida. När vi gick den korta promenaden från campingen ner till bryggan hade solen precis gått upp och himlen var alldeles guldgul. I bakgrunden hörde vi göken ropa och Mälaren låg spegelblank. Vilken morgon!

Lars-Erik stod redo och väntade på oss på bryggan när vi kom gående strax före fem och vi gav oss iväg direkt. Vi fick snart sällskap av måsar runt båten. Det gav oss möjlighet att ”värma upp avtryckarfingret” (testa lite inställningar m.m.). Måsarna hade också en viktig del i helheten eftersom deras närvaro skickar budskap till dom större fåglarna att det vankas mat. Lars-Erik har matat gjusar och örnar här i många år och med måsar flygande runt båten ger det en tydlig signal om att detta inte är vilken båt som helst.

En liten bit ut pekar Lars-Erik på några höga granar – där sitter örnparet! Honan är ringmärkt och 21 år i år så hon har varit med länge. Så var det även med hennes tidigare partner. Han kände sig trygg med att plocka upp fisk 25 meter från båten, vilket då även hon vågade. I år har hon dock en ny kille och han är betydligt mer försiktig. Det krävs antagligen längre avstånd än vad som ger bra bilder för att han ska plocka fisk och då blir även honan försiktig. Hennes specialitet är i stället att ”attackera” fiskgjusen när den har plockat upp en fisk. Gjusen vet att den inte har en chans mot örnen så den släpper fisken direkt.

För att behålla måsarnas intresse kastar Lars-Erik ut mat, hundmat. Betydligt mer näring än bröd och fåglarna verkar gilla det. När vi kommer ut en bit stannar han båten. Han ser till att vi sitter så att vi får en mörk granskog framför oss och den gyllene solens strålar från sidan och kastar ut ett par fiskar. Det dröjer bara några minuter innan första fiskgjusen kommer. Den cirklar några varv runt båten och dyker sen ner och tar fisken. Allt sker väldigt snabbt och väldigt nära och resulterar i ett antal ”tomma bildrutor” eller i bästa fall en suddig del av något som ev. liknar en fågel. Oj, vad svårt!

Vi får lite tips om att börja följa fågeln när den börjar ryttla och sen hela vägen ner mot vattnet. En snabb slutartid är förstås också bra. Han kastar i ett par fiskar till och snart kommer nästa fiskgjuse.

Den här gången går det bättre. Det blir oerhört många bilder, men nu hinner i alla fall min autofokus med och det verkar som bilderna blir skarpa. Den mörka granskogen i bakgrunden gör att fågeln framträder fint. Det märks att Lars-Erik vet vad han gör. Nu ska vi bara få nästa fågel att närma sig båten rakt bakifrån så att den tittar in i kameran nästa gång.

Så här års finns antagligen inga hungriga ungar i bona utan föräldrarna turas fortfarande om att ruva äggen. Därför dröjer det lite mellan besöken av fiskgjuse. Senare på sommaren när ungarna börjar bli stora går det åt massor av mat och då berättar Lars-Erik att det är betydligt mer frekvent fågeltrafik.

Att sitta på sjön en sån här morgon är dock knappast en bestraffning så vi njuter av att bara vara här och fotografera ”vitfågel” mellan besöken. En kopp kaffe med hembakta blåbärsmuffins gör inte saken sämre.

Vi förflyttar oss en bit österut (?) där det finns ett bo ett ett förhållandevis lågt träd. Vi skymtar huvudet på en fågel – någon av föräldrarna ligger och ruvar. Den andra dyker plötsligt upp med en fisk i klorna och landar i boet. Fantastiskt fototillfälle som jag dessvärre misslyckas med. Jag har helt fel slutartid inställd på kameran, vilket resulterar i ett antal bilder på en suddig fiskgjuse. Så kan det gå när man inte är helt fokuserad. Upplevelsen finns dock kvar i minnesbanken.

Ju längre fram på förmiddagen vi kommer desto hårdare och intensivare blir ljuset. Det är fortfarande helt molnfritt så solen får fritt spelrum. Ljus är bra för fotografering, men inte den här sortens ljus.

När vi vänder tillbaka mot bryggan känner jag redan att jag vill göra om det här. Även om vi har haft flera mycket fina dyk precis nära båten är jag inte klart med detta. Det skulle vara fantastiskt att få göra igen så nu har jag utökat min ”bucketlist” med ännu en sak (trots att den redan är avbockad).

Det här var verkligen ett bra exempel på vilka möjligheter som erbjuds på nära håll. Det är ”sjukt häftigt” med safari och man behöver inte åka till andra sidan jorden för att uppleva den – Torshälla räcker bra :-).