Äntligen verkar vi ha ”blivit av” med vintern för denna gången. Ovanligt segt i år, tycker jag. Nu har det dock varit riktigt varmt och soligt några dagar och då blir det fart.
Efter dom första trevande försöken är det nu fullt av både blåsippor och vitsippor. Blåsipporna verkar nästan vara i slutfasen och i stället breder dom vita ut sig på marken. Dom tittar upp bland fjolårslöv, gräs och annat – som t.ex. myror och fästingar.
Vårblommornas småväxthet leder ju till att fotograferandet till största del även rum i horisontalläge nere på marken och där får man sällskap av diverse insekter. En del undrar kanske bara nyfiket vad man håller på med, men andra angriper direkt. Myrorna i försvar och fästingarna för att äta.
Jag är inte direkt överförtjust i någon av dessa anledningar, men tar det onda med det goda och försöker verkligen vara uppmärksam på att plocka bort dom som gärna skulle följa med hem. Dom är inte välkomna! (jag är självklart vaccinerad)
Överförtjust är jag dock i att fotografera nära. Att hitta kompositioner i det lilla är minst lika inspirerande som att hitta bilder i dom stora landskapen. Blommorna i sig är ju fulla av detaljer och både för- och bakgrunder får samma betydelse som i dom vida vyerna. I det lilla kan det dock räcka att flytta objektivet bara några millimeter för att få stora förändringar av bilden.
En fördel med makrofotograferingen är att den passar oavsett tid på dagen (oavsett ljus). Om solen står högt på himlen och skiner starkt och hårt väljer man bara en plats i skuggan och finns ingen sådan kan man ju skapa skugga själv. Sittunderlag eller ryggsäcken fungerar bra och vill man ha en mjukare skugga kan man använda pinnar och torra (nästan genomskinliga) fjolårslöv. Dom senare passar ju väldigt bra även att ha bakom blommorna för en fin bakgrund.
Dom här dagarna på våren är viktiga för mig. Dom är så efterlängtade och samtidigt är dom så korta och få. Rätt som det är har den här delen av våren dragit förbi och då är det ju ett helt år kvar till nästa gång. Därför är jag tacksam över att jag fick möjlighet att tillbringa några timmar bland sippor, vårlök och svalört i år.
Nu är den näst sista helgen i april snart slut. När jag tittar ut genom fönstret ser jag att det väderomslag som prognostiserats är här. Det är mulet och regndropparna inte långt borta. Nästa vecka ska det bli lite blötare och lite kallare. Egentligen gör det mig ingenting, men det ändå lite extra härligt att ha skapat några extra vårminnen som får följa med till framtiden.
I morgon bitti ser jag fram emot doften av nyregnad asfalt när jag sätter mig på cykeln.
Underbara bilder
Tusen tack, Eva!