Vårfåglar

-Var kan man fotografera fåglar, frågade Johan.

-Vid Isbladskärret, svarade jag.

Sagt och gjort. Vi packade kameraväskor med dom längsta linserna och åkte iväg. Åkte? Ja, långa linser väger många kilon så det blev bilen.

Det här kärret är speciellt. Här finns gott om fåglar och dom är på ”stockholmsvis” förhållandevis vana vid människor så dom verkar inte bry sig så länge man håller sig där man ska (d.v.s. inte kliver ut i vattnet).

Mina favoriter är, som alltid, hägrarna. Och av dom finns det många. Det sägs att dom härstammar från fåglar som släpptes fria från Skansen för många år sedan. Dom verkar i alla fall gilla Djurgården eftersom dom håller sig kvar.

Deras stora bon ser väldigt malplacerade ut uppe i de gungande träden och hur dessa långbenta, till synes rangliga, fåglar ens kan tänka tanken på att bosätta sig så är ganska otroligt.

Roliga att observera och lyssna på och också roliga att fotografera. Men det är svårt! Dom som står still står långt bort och dom som kommer nära är inte still.

Det var egentligen lite för kallt för att sitta still och och mitt objektiv (1,7 kg) är TUNGT att handhålla i panorering, men det var full aktivitet överallt och det gällde att fokusera på det man höll på med så dom där obekvämligheterna kom sen.

Herr Gräsand förstår vikten av att hålla sig snygg.

De flesta verkade vara färdiga med dejtandet, men sen gäller det ju att erövra bästa platsen för boet. Många verkar ha samma preferenser, men störst & snyggast går först.

Sen blir det lite lugnt ett tag och andra vågar sig fram.

Dagens slutsats: Att fotografera vilda fåglar är svårt, men det är en lisa för själen att tillbringa nån timme med att försöka.