Det blir lätt lite tjatigt nu. Många utflykter med kameran. Man måste anpassa sig och det man gör. Färre alternativ, men lyckligtvis är kameraturerna både tillåtna och värdeskapande för mig.
En vardagskväll är det lite bråttom att hinna innan ljuset helt försvinner så jag tar cykeln till Isbladskärret. Sen sätter jag mig bara ner någonstans (där det helst inte är någon annan), plockar fram kameran och försvinner in i min bubbla.
Långa stunder händer nästan ingenting. Fåglarna går och simmar omkring lite lugnt. Men så plötsligt är lugnet borta. Hägrarna flyger åt alla håll, gässen skriker, bråkar och plaskar, tofsviporna lyfter och flaxar vilt omkring (helt omöjliga att fotografera).
Sen blir det åter lugnt……
Tyvärr blir det alltför fort alldeles för mörkt. Den här gången satt jag ändå kvar.
Nästa gång jag kommer är det nog ljust ytterligare någon halvtimma.
Underbara upplevelser! Kändes som att vara tillsammans med dig. Kraaamar
Tack, Kerstin! Kul att du vill följa med.