Mäktiga jättar

Resans andra fotodestination var Kerkinisjön i norra Grekland. Sjön skapades som ett vattenmagasin i samband med att man ville reglera floden Strymon och förhindra återkommande översvämningar. Hela området har blivit ett mecka för fågelskådare och huvudrollsinnehavaren är den maffiga krushuvade pelikanen.

Jag kan inte låta bli att nämna det sagolika vinterlandskapet som vi åkte igenom på vägen ner till Grekland. Motorvägen gick över Rodopibergen och Dimiter stannade för att tanka strax innan gränsen vid Makazapasset. Tyvärr var kameran ”djupt inpackad” i minibussens bagageutrymme, men det gick bara inte att låta bli att fota med mobilen. Även om en bild inte återger helheten så är den ändå ett stöd för mitt minne.

Vårt hotell låg i en lite by vid namn Chrysochorafa sydost om Kerkinisjön. Stort och bekvämt rum. Efter incheckning åkte vi direkt till sjön. Vi visste inte riktigt vad som väntade, men vi skulle få möjlighet att fota pelikaner i roliga (men lite onaturliga) situationer. Placerade på liggunderlag precis vid vattenkanten fick vi fantastiska lägen för riktiga vidvinkelbilder när man la ut fisk till pelikanerna bara centimeter från objektiven. Det blir ju helt ”galna” perspektiv på den typen av bilder. En annan variant var att betesfisken kastades högt upp i luften för att fåglarna skulle sträcka sig för att ta den. Jag hade jättekul där på stranden och det blev en hel del roliga bilder.

Sen återstod två dagar med två fototurer i båt per dag. Första dagen var det disigt och nästan dimmigt, men spegelblank vattenyta. Även om det kastades fiskar högt upp i luften även ifrån båten låg mitt fotofokus på lite större perspektiv. Jag ville fånga fåglarna i sin miljö och gärna få med bergen i bakgrunden.

Det märktes tydligt att fåglarna var vana vid båtarna, människorna i dem och att bli matade på ”underliga sätt”. Rätt som det var hoppade en eller två (!) upp på relingen eller i fören. Även om jag var beredd på att det kunde hända kom det ändå som en överraskning. Det här är STORA fåglar och båtarna är inte så stora så man får fåglarna väldigt nära. Enligt Wikipedia är de 160-180 cm höga och har ett vingspann på 310-345 cm och näbben är 80 centimeter lång. Man är inte så värst kaxig när man plötsligt har den ett par decimeter bort.

Utöver de krushuvade pelikanerna finns det även några vita pelikaner i området. Den här tiden på året har båda arterna lekdräkt och har betydligt starkare färger än annars. För den vita pelikanen innebär det att den är rosa.

Även om vi missade den episka solupp- eller nedgången så bjöds vi verkligen på fantastisk fotografering. Det finns alltid ljus att förhålla sig till och vi omgavs hela tiden av riktiga proffs som gjorde sitt allra bästa för att vi skulle vara nöjda. Jag vill verkligen rikta ett stort och genuint tack till både Frode och Dimiter (även om jag inte tror att han läser svenska).