Maffigt och mäktigt

Hur många bilder kan man egentligen ta på fyra dagars fotografering?

Det är förstås en retorisk fråga som inte har något svar, men man kan ju fundera lite på det när man importerat alla bildfiler till datorn och ser totalen. Men som tur är är det lätt att radera ”dubbletter och andra hopplösa bilder” – det är ju bara digitala negativ och inte plastremsor.

Vi har åter kommit hem efter en fotoresa i vars marknadsföring Focus Fotoresor använde orden maffiga och mäktiga. Det som skulle vara maffigt var de krushuvade pelikanerna i Kerkinisjön och de mäktiga skulle vara gamarna i Rodopibergen. Tycker jag att det var en bra beskrivning? Ja, verkligen! Det finns många beskrivningar som skulle kunna passa, men de två orden är väl valda.

Resans första del var förlagd till Bulgarien och vi flög till Sofia. Där tog vår fotoguide, Frode Wendelbo, emot oss och resten av gänget. Med Dimiter som lokal guide och chaufför begav vi oss därefter till Momchilgrad i sydöstra delen av landet för incheckning på hotellet.

Morgonen därpå åkte vi vidare upp i Rodopibergen för gömslefotografering. Förhoppningarna var främst gam, men vi vet att det finns aldrig några garantier så alla djur (inklusive däggdjur) skulle vara välkomna.

Gömslet var bekvämt och tillräckligt rymligt, men eftersom det var kallt ute räckte kaminen inte riktigt till och blev det fort kallt därinne också. Det blev viktigt att försöka hålla blodcirkulationen igång samtidigt som vi var så tysta och stilla som möjligt. Fåglar har generellt inte så bra hörsel, men de kan vara väldigt känsliga för rörelser bakom glasen så att sitta still och undvika alla ljuskällor var viktigt innan det blev ordentligt ljus ute.

Vi väntade förgäves på att någon av de förbiflygande gamarna skulle landa hela den första dagen, men dovhjortar, kråkor och oräkneliga korpar gjorde oss gott sällskap. Framåt dagen började det snöa och de kolsvarta korparna gjorde sig väldigt väl i den miljön. Det är ju dessutom roliga fåglar att titta på; sitter sällan still utan hoppar runt och bråkar med varandra.

Jag tycker att det är roligt att fotografera på ”olika sätt” och såg möjligheter att göra just det. Korta slutartider fryser fåglarnas och snöflingornas rörelser medan längre slutartider skapar mer ”utslätade och mjuka” effekter. Med tanke på att vi satt i gömslet i åtta timmar fanns många möjligheter att försöka vara kreativ.

Dag två i gömslet skulle visa sig bli helt annorlunda. Det låg mer än två decimeter snö på marken så inramningen var, minst sagt, fantastisk. Efter att vi riggat kameror och Dimiter nästan täckt marken med slaktavfall satt vi som tysta, stela statyer och väntade. Vänta fick vi, men sen kom de. En efter en landade gåsgamarna och efter att ha försäkrat sig om att korparna kunde äta utan att något hemskt hände vågade gamarna sig fram. När de väl hade börjat äta kunde ingenting stoppa dem. Vi kunde zooma in och ut och även försiktigt röra objektiven i sidled.

Gåsgamen var nära utrotning, men efter framgångsrika återintroduktionsprojekt där stödmatning ingår ökar nu populationen. Trots det är det dock ingen garanti att de kommer och äter på åteln framför gömslet. Ibland kanske vädret stör, ibland har de kanske hittat mat på annat håll och ibland har kanske fotograferna själva skrämt fåglarna.

Som mest hade vi nog ett femtiotal gamar nere på åteln samtidigt och visst var de mäktiga. Själva fågeln är ca en meter hög, de väger upp mot 12-13 kilo och har från 230 upp till 300 centimeter mellan vingspetsarna. Alla andra fåglar, inklusive den besökande havsörnen, såg små ut i jämförelse.

De flesta gamarna stannade större delen av dagen. Det fanns gott om mat och Dimiter hade spridit ut den ordentligt, men trots det var det en hel del bråk och ”argumentation” om bitarna. Det bidrog självklart till roligare bilder.

När gamarna hade ätit en stund backade de undan några meter men fanns fortfarande inom fotoavstånd, vilande. Korparna var dock nästan aldrig stilla och kontrasten mellan de stillastående giganterna och de kolsvarta hoppjerkorna var otroligt rolig – både att titta på och fotografera.

Jag hade aldrig fotograferat gam från gömsle tidigare så mina referensramar var tämligen begränsade, men gamar i snö hade jag nog inte ens kunnat föreställa mig innan den här dagen. Med tanke på vad Frode och några av de andra i gruppen sa så var detta om inte unikt så ändå väldigt speciellt. Inte konstigt att det blev så många bilder.

Efter en oförglömlig dag i gömslet blev vi hämtade från berget och skjutsade tillbaka till hotellet. Dagen efter checkade vi ut, packade minibussen och begav oss till Grekland för den andra och maffiga delen av resan. Men den får jag berätta om i nästa inlägg.