Det var längesedan jag var i skogen enbart för att fotografera. Jag kommer inte ens ihåg när så nu var det dags och för att verkligen betona syftet tog jag även med mig stativ.
Som tur är har jag inte långt till skogen så det går alldeles utmärkt att bara sätta sig på cykeln och rulla iväg. Lyxigt!
När man sitter hemma är det lätt att tänka att det är alltför kallt och ruggigt för att ge sig ut, men den här hösten är ännu inte kall och ”ruggigheten” (som ju ofta är fukt) bidrar till att mätta färgerna. Det har ju knappt varit minusgrader än så det finns fortfarande många löv på träden.
Hemifrån är det också lätt att tänka att november är en grå månad och så kanske det är på vissa ställen, men skogen är väldigt långt ifrån grå. Det är så mycket färg att man får tänka sig för när man framkallar bilderna. Om man ”gör som vanligt” blir det lätt för mycket.
Fantastiska timmar att sakta vandra runt, se och titta ordentligt, andas och känna att ett stort lugn infinner sig i kroppen. Det är otroligt vackert vart man än vänder blicken, men jag tycker att det är svårt att isolera och avskärma ett motiv. Det finns så mycket och det blir lätt lite rörigt.
Att komma hem efter tre timmar och bara ha 50 bilder på minneskortet är jag inte van vid, men det tydliggör skillnaden mellan att fotografera fåglar i flykt och intima landskap (även om objektivet är detsamma).
Jag hoppas att det inte dröjer så länge till nästa gång, men då ligger nog alla löven på marken.
Bli först att kommentera