ICM i Northumberland

Att fotografera kan innebära att man ägnar sig åt ganska varierande aktiviteter. Ibland är man inomhus, vilket är ganska stillsamt. Andra gånger kryper man på alla fyra och letar motiv i den lilla världen eller kliver och klättrar över stenar med tung utrustning på ryggen.

Oftast är målsättningen ta skarpa bilder genom att välja en slutartid i vilken man kan hålla kameran stilla (eller placera kameran på stativ). Det finns dock etablerade tekniker där man avsiktligt och medvetet rör på kameran i syfte att åstadkomma en viss effekt. Det brukar kallas ICM – Intentional Camera Movement. Även inom den genren finns olika ”undertekniker” och väldigt mycket att lära sig.

Jag är nu nyss hemkommen från en fotoresa där den inledande delen bestod av ”undervisning” i en form av ICM. Resan ordnades av FotoMagica som är riktiga proffs på landskapsfotoresor. Den här gången hade vi dessutom med oss Shona Perkins som är ett utpräglat proffs på ICM och som till stor del håller till vid havet i UK. Området som vi till största del befann oss på var de vidsträckta sandstränderna i Northumberland, nordöstra England.

Shona har länge varit en av mina förebilder för ICM och jag har följt henne via kontot My Beautiful Scotland på Instagram. Det jag gillar med hennes bilder är ofta färgskalan och hennes förmåga att vara ”lagom dokumentär” i sina bilder. Med det menar jag att man oftast kan ana vad som är motivet, men att hon har ”målat” in en känsla genom att röra på kameran.

Det skulle visa sig att inte enbart hennes bilder är fina utan att hon även är en fantastisk och ”likable” person som verkligen vill och kan engagera i den här fotokonsten. Hon la ner ett stort engagemang i varje individ och hennes återkoppling gav både värdefull utvecklingsmöjlighet samtidigt som jag kände mig som en ”Queen of ICM”.

Efter en inledande teoretisk genomgång hade vi tre tillfällen att öva tillsammans med Shona. Det var fantastiskt roligt och oväntat jobbigt. Att hålla kameran en bit från kroppen och samtidigt röra den mjukt och försiktigt i en medveten rörelse gång på gång gjorde att mjölksyran gjorde sig påmind i armarna. Trötta armar tenderar att tappa kontrollen vilket leder till ryckiga rörelser och det skapar inga mjuka bilder.

En av de saker som jag tycker var och är svårast är att veta vad jag tycker om. Vissa effekter kan jag direkt avgöra att jag inte gillar, men vad tycker jag är vackert och vad försöker jag uppnå? Jag har ännu inget tydligt svar på dessa frågor. Det kommer att krävas mycket tittande på egna och andras bilder för att jag ska få en tydlig bild av det och ännu mer övning för att lyckas åstadkomma önskvärda effekter. Men vad gör det? Ofta är det själva fotograferandet som är roligast.

När Shona hade lämnat oss fortsatte vi utforska både ytterligare stränder, men även en del andra miljöer. Den här gången guidades vi enbart av Bengt och som vanligt var fotomiljöerna både varierande och spännande. Min största begränsning var att min energi dessvärre inte räcker till allt som jag vill. Kropp och knopp behöver mer återhämtning än vad tiden medger så det var lite si och så med kreativiteten de sista tillfällena.

Som vanligt finns fler värden och dimensioner med fotoresor än själva fotograferandet. Jag sätter oerhört stort värde på de miljöer som en arrangerad resa ger mig tillgång till. Många av dem kanske jag skulle kunna ha hittat på egen hand, men när programmet sätts ihop av proffs så känner jag mig alltid trygg i att det blir så bra som möjligt. Landskapsfotografer vet ju hur viktigt det är att vara på plats i rätt tid (i förhållande till bl.a. solens upp- och nedgång) och en bra reseledare vet att transporterna mellan fotoplatserna bör minimeras.

Ett annat värde med arrangerade fotoresor är de andra i gruppen. Jag har nämnt det tidigare, men att ”hänga” med andra fotografer är något jag sätter väldigt stort värde på. Tack vare varierande bakgrunder (inkl. fotobakgrunder) lär jag mig och inspireras jättemycket. Den här resan var inget undantag. Tre av de övriga sex deltagarna hade jag träffat tidigare och det var roligt att återse dem precis som det är superkul att träffa ytterligare tre fotoentusiaster.

Det finns väldigt många saker som man kan ägna sig åt, men fotografering måste vara en av de mest varierande och givande aktiviteterna. Efter att ha varit på platserna, känt in stämning i ljus och atmosfär sitter jag nu vid datorn för att återskapa det. Med kamerans hjälp skapar jag en raw-fil med data. Med datorn och ändamålsenlig mjukvara kompletterar jag sen den grunden så att slutresultatet återspeglar min upplevelse. Speciellt med naturbilder.

Bilderna ger mig också möjlighet att levandegöra minnen och upplevelser långt efter att jag kommit hem. Jag har bara börjat.