Förra inlägget handlade om en resa då vi främst ägnade oss åt dom stora, vidsträckta vyerna; landskapsfotografering. Det är ett sätt att se naturen. Ett annat är att fördjupa sig i dom små detaljerna.
Jag startade min lördag med att titta på en digital kurs om fotografering. Veckomejlet från Moderskeppet manade till att det var hög tid att ta med sig kameran ut i trädgården och leta motiv och berättelser. Efter att ha lyssnat på Jan Wallander en timma packade jag kamera med monterat makroobjektiv i ryggsäcken, satte mig på cykeln och styrde mot Bergianska trädgården. Har man ingen egen trädgård får man ”hålla till godo” med andras.
På vägen dit funderade jag vidare på vad Jan hade pratat om; att ha ett öppet sinne, inramningar, förgrund, bakgrund, upprepningar, färger, kontraster och förstås ljus. Han hade dessutom manat till att jag som fotograf är den som bestämmer hur bilden ska se ut och vad jag vill förmedla i den. En innehållsrik kurs med andra ord.
I Bergianska trädgården finns motiv året om och den här gången var inget undantag. Även om många rabatter fortfarande var tomma och andra fyllda med växter som ännu inte blommar var det inte svårt att hitta motiv att jobba med. En gulblommande buske blev en fantastik bakgrund till både backsippans fröställning och en lika gul ranunkel. Och att en solbelyst blodlönn är användbar är sjävklart.
Ibland hittar jag motiv på långt håll. Jag ser kanske något som sticker ut i färg eller form och ibland är det en liten strimma av ljus som gör att mina ögon fastnar på en detalj. Andra gånger tar det längre tid. Jag kan sitta eller ligga med kameran framför mig, skanna fram och tillbaka och ut och in med fokus.
Ibland blir resultatet som jag förväntar mig, men i dom allra flesta fall hittar jag oväntade ”favoriter” först när jag tittar på och framkallar bilderna i efterhand. Just när det gäller makrofotografering (närbilder) är det nog faktiskt ofta det senare. Dom bilder jag tycker mig ha en klar bild av redan då jag fotograferar är sällan dom som i efterhand är mina favoriter. Konstigt kanske, men så är det. Det är en av anledningarna till att jag ofta tar ganska många bilder (även om det känns ”sådär” just vid fotograferingen).
Jan gav mängder av tips i den här kursen och jag försökte använda mig av så många jag kunde komma ihåg. Det finns dock mycket mer att testa och jobba vidare med och jag hoppas få möjlighet att göra det snart. Den årstid vi befinner oss i just nu är härlig och gillar man att ta bilder av blommor så har det ju bara börjat.
Ett av de sista ställena jag satt mig ner vid var några maskrosor. Det började bli lite trögt med koncentrationen och jag hade svårt att hitta motiv. Men så plötsligt kom ett bi och satte sig på en av blommorna. Jag drog mig då till minnes att en av de sakerna som nämndes i kursen var just att ha lite tålamod. En liten insekt som kommer flygande kan ge det där lilla extra som behövs för att göra bilden intressant. Och visst är det så.
Tack Jan för ny kunskap och inspiration. Den ska komma till pass under kommande ”sittningar”. Och ni andra – vad väntar ni på? 😉
Bli först att kommentera