Så sjunger ju Tommy Körberg och visst är stan full av ljus. Trots, eller kanske tack vare, avsaknad av naturligt ljus flödar det ljus från alla möjliga ljuskällor. Och när det är blött och riktigt grisigt väder reflekteras det även från den blöta asfalten. En promenad på stan blir till ett riktigt ljusbad.
Tycker du att det här har en ton av ett desperat letande efter positiva tecken så har du fattat. Precis så är det. I tider då det både bildligt och bokstavligen kan tyckas nattsvart gäller det att hitta det som finns (även om det bara är lampornas reflektioner i den regnblöta asfalten).
Från slutet av november brukar det ju vara gott om ljus och lampor i stan, men den gångna veckan var det kompletterat med ”Nobel Week Lights Stockholm – ljus i mörkret”. Fantastiska ljusinstallationer på några väl valda ställen i centrum.
Det blev alltså ingen nobelfest av förklarliga skäl. Den brukar kanske inte ha så stor inverkan på mitt liv, men det blev ju tyvärr ännu en ”sak” i raden som ställdes in. Det som jag dock tycker blev riktigt bra var dom ljusinstallationer som ”vi fick” i stället. Kanske inte till så stor glädje för pristagarna, men jag hoppas att många av oss som bor i stan hade möjlighet att se och uppleva någon eller några av dom.
Den mest spektakulära var Stadshuset. Sociala medier har svämmats över av bilder på det ljusspel som utspelades på fasaden och jag förstår varför. Det var verkligen häftigt.
Mörkret bidrar till utmaningen att få bra bilder (speciellt när man har glömt fästet till kamerastativet hemma), men om man bortser från brus och oskärpa tycker jag ändå att bilderna räcker för att återskapa upplevelsen. Det var kallt att stå där i vinden, men väl värt det ändå.
Även operahuset var en del av installationen. Där växlade färgen på fasaden mellan röd, blå, lila, rosa och orange så även här kunde man stå en stund om man ville njuta av alla olika färger.
Visst har vi ett fint operahus?
Ett annat ställe som normalt också innehåller musik och som har en vacker fasad är ju Konserthuset. Den färg- och ljussättningen ingår ju dock i det vanliga, men är väl så vacker.
Sen kan man välja att vandra vidare genom centrum för att njuta av ljus och färger. För oavsett det inre och yttre mörker som omsluter oss nu så finns det hopp. Nästa vecka vänder det – i alla fall det yttre.
I väntan på det inre mörkrets gryning kan man lyssna på när Tommy Körberg sjunger ”ge mig liv, där allting föds på nytt” eller nåt annat som kan ge hopp om ett ljus i tunneln inom kort.
Bli först att kommentera