Sommaren sjunger på slutrefrängen och jag har redan kommit in i nästa fas – höst. Det innebär en ny typ av aktiviteter, men också ett slags reflektion. Sommaren är inte här och nu utan istället något jag minns och ser tillbaka på med både värme och glädje.
Vilken sommar det var!
Förmiddagssolen glittrar i vattnet. Plötsligt bryts ytan av en skarv som skakar av sig vattnet.
Den bjöd på mycket värme i både bildlig och bokstavlig betydelse. Den fysiska, vädermässiga och bokstavliga betydelsen började ju redan ett par veckor innan Midsommar. Det tycker jag gör att sommaren känns så lång. Även om man inte är ledig hela tiden har man ju känsla av sommar i kroppen och det är ju hur härligt som helst. Att cykla till och från jobbet utan ytterkläder och att ta morgondopp i havet på helgturerna med båten ger ju onekligen livet en extra positiv krydda.
T/S Constantia angör kajen på Utö 
Några timmar senare seglar hon norrut i skymningen.
Visst känns det ibland lite väääl varmt och svårt att koncentrera sig, men det handlar ju bara om några få veckor och då tillåter jag mig helt enkelt inte att gnälla. Vädergnället spar jag till en annan årstid.
Trots att båtdygnen av olika skäl blev alltför få har jag känslan av att ha upplevt en sommarskärgård även i år. Vi har gjort och upplevt så mycket med båten som utgångspunkt.
Och jag har njutit av solnedgångar tillsammans med Johan
En magisk solnedgång över Mysingen – mot Muskö. 
Långt därute möts det gamla och det (lite) nyare.
Jag har vaknat till spegelblankt hav och nästan fri horisont.
Från norra hamnen på Långbäling.
Jag har lagt märke till vackra mönster och strukturer
Jag har kurat ihop mig under kapellet och hört åska och regndroppar mot kapellet (tryggt förankrad i gästhamn) och haft fina möten med nya människor på en regnfuktig pub.
Tur att gästhamnen på Ingmarsö är så trevlig. Vi åskade in ett extra dygn.
Jag har hittat nya stigar att gå.
En sensommartur till Hjälmö där det är mycket liten risk att gå vilse.
Jag har sett havsörnar nästan dagligen och ………………. mycket mycket mer.
En av de många havsörnarna siktade vi utanför Bullerö. Skarvarna siktas lite varstans mest hela tiden.
Vad mer kan man begära? Jag vet faktiskt inte det.
Jag slutar aldrig att fascineras av hur vackra trollsländornas vingar är. Dom verkar dessutom väldigt funktionella.
Nu är jag redo för en höst fylld av aktiviteter som ger både energi och återhämtning. Hoppas du är det också.
Bli först att kommentera