En bagge är inte alltid en fyrbent gräsätare. När benen i stället är sex till antalet, kroppen till stor del är bepansrad och menyn består av dynga, gamla stockar eller en ”kusin” handlar det snarare om skalbaggar.
En homogen grupp djur som man snart får grepp om? O nej! I september träffade jag en man som har tillbringat en stor del av livet med att studera och fotograferade dessa ”kryp”, Stanislav Snäll. Han hade tillsammans med John Hallmér en kurs i makrofotografering då de generöst delade med sig av kunskaper i såväl entomologi som fokusstacking och tillverkning av blixtdiffusorer.
Jag hade stora förväntningar på Wild Natures kurs, men hade ändå mycket roligare och lärde mig mycket mer än jag hade tänkt mig.
Den rödsvarta riddarbaggen på bilden längst upp hittade jag på mitt duschdraperi redan första morgonen. Han fick självklart följa med in i kurslokalen och stå modell för ett antal bilder. Jag tycker att han ser ganska nöjd och stolt ut.
Prickig på magen och randig på ryggen, det är strimlusen, det. Kallas också för bärfis, precis som den bredvid (men den har jag inget extra namn på).
Bli först att kommentera