Hjälstaviken – alla fåglar har inte flyttat söderut

I söndags gjorde vi en utflykt till Hjälstaviken för att försöka hitta några fåglar att fotografera. Så länge vattnet är fritt från is brukar det finnas sjöfåglar och när det blir riktigt kallt erbjuder matningen ofta fina möjligheter.

På vägen dit slogs jag verkligen av hur starka färgerna är på träden. Det hade regnat hela morgonen och förmiddagen och det gör ju att färgerna blir ännu mustigare. En del lönnar och aspar ser nästan onaturliga ut och när jag framkallar bilder i efterhand vill jag nästan minska färgmättnaden (men bara nästan).

Vi valde först stanna vid Jungfrulunden. Det är den första parkeringsplatsen när man kommer från Stockholm och därifrån är det nog kortaste vägen att gå till ”gömslet”. Man går på en grusväg och slipper den ”tråkiga” transporten över spångarna som blir följden om man parkerar vid Parnassen.

Vi letade förstås efter skäggmesarna när vi gick genom den höga vassen, men vi såg inte till några fåglar där överhuvudtaget trots att vi gick både tyst och långsamt.

”Gömslet” var tomt och vi slog oss ner och plockade fram kameror. Det är inte så mycket till gömslet enligt min mening, men man sitter hyfsat bekvämt i skydd från vind och regn och har bra utsikt över delar av sjön och det duger bra.

Det var helt vindstilla och höstfärgerna från vassen och omkringliggande träd speglade sig vackert i den blanka vattenytan. En bit bort stod en gråhäger och väntade på att en fisk eller groda skulle passera på lagom avstånd, men den passade säkert också på att njuta av en uppklarnande höstdag.

En flock skarvar satt och vilade på någon form av ”plattform” framför oss i vattnet. Plötsligt kommer ytterligare några stycken flygande. Dom vill tydligen också få plats, men var uppenbarligen inte helt välkomna. Det blev ett öppet gap snarare än öppna armar till en början. En kort simrunda med lite fjädertvätt verkade göra susen.

Sen gick det bättre att samlas om platsen.

Utöver hägern och skarvarna såg vi några änder. Vi trodde nog att det var gräsänder där och då, men när bilderna kommit upp på skärmen härhemma inser jag att det nog snarare är skedänder (i alla fall en av dem). Den har ju en rätt så rolig näbb.

Vi passade på att äta lite matsäck när vi hade bra sittplatser. Sen bestämde vi oss för att åka vidare mot fågeltornet. Vi gick om möjligt ännu tystare och långsammare på vägen tillbaka och det gav resultat – skäggmesarna. Tyvärr envisades dom flesta med att sitta på staketet och inte i vassen, men en enda lyckades jag fånga på ett lite trevligare ställe.

Vid fågeltornet fanns det, som väntat, en hel del gäss. Mest vitkindade, men även grågäss. Vi hörde också att någon av ”killarna med stora kikare” tyckte sig se en spetsbergsgås, men det lyckades vi inte med.

Även om de vitkindade gässen inte är så exotiska för oss som bor i Stockholm är det en vacker fågel och det är häftigt när dom flyger förbi så nära att man hör deras vingslag.

Fågelskådare är ett generöst och vänligt släkte och med lite hjälp av en av dom såg vi såväl enkelbeckasiner som en blå kärrhökshane. Roligt förstås, men bra bilder blev det inte – mer som ett stöd för minnet av en fin upplevelse.

Vi stod kvar en stund och hoppades att luckorna i molnen skulle vidgas något i samband med att solen gick ner. Tyvärr blev det tvärtom och vi insåg att ljuset inte längre räckte för fotografering ungefär samtidigt som händerna började bli rätt kalla. Det var bara att ge upp och traska tillbaka till bilen.

Åza Skriven av:

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *