Fredagkväll vid Hjälstaviken

Det finns många sätt att tillbringa en fredagkväll; hemma i TV-soffan, på krogen, i gymet eller (varför inte) vid Hjälstaviken. Innan jag anmälde mig till @WildNatures fotoworkshop hade jag nog inte hört talas om det stället, men nu har jag förstått att det antagligen är en av Sveriges finaste fågelsjöar där tusentals flyttfåglar rastar varje vår och höst.

Tillsammans med Staffan Widstrand skulle 14 entusiaster lära och inspireras i konsten att fotografera fåglar. Av dessa 14 var Johan och jag två.

Efter en kort genomgång av vad som väntade för helgens workshop fick vi lite tips och idéer för kvällens fotografering. Därefter gav vi oss iväg med de längsta (och tyngsta?) teleobjektiven vi hade.

På ängarna vid sjön betar tusentals och åter tusentals gäss. Främst vidkindande gäss, men även en del grågås och en och annan av annan art (tyvärr har jag redan glömt namnen).

Dom betande gässen är väldigt uppmärksamma på vad som händer omkring dom och man måste vara mycket försiktig om man vill komma nära. Det är tydligt att vissa av flockmedlemmarna har i uppgift att hålla utkik så att övriga kan äta lite mer i lugn och ro. Jag kröp ner i det torra gräset för att dels se lite mindre hotfull ut, men också för att utnyttja gräset till en inramning av fåglarna. Jag tycker att det kan bli riktigt snyggt.

Rätt vad det är blir fåglarna skrämda och lyfter från marken. Kanske var det någon som såg en örn eller en räv eller så var det bara falskt alarm. Oavsett anledning blir det ”full panik” och ett väldigt väsen (om man vet hur en gås låter kanske man kan föreställa sig ljudet av 1000, 2000 eller 3000 samtidigt).

Det var en fin och klar himmel så i början hade vi fina ljusförutsättningar. Men i takt med att solen började sjunka mot horisonten fick vi börja anpassa inställningar och teknik. Jag hade valt att inte släpa med något stativ. Dels är det ytterligare en ”grej” att bära på och dels tycker jag att jag blir lite oflexibel. Jag gillar att snabbt kunna röra mig – framför allt när jag ska försöka fånga djur som rör sig. Det är ju lite svårt att förutse varifrån nästa gås ska komma flygande.

En av de metoder som Staffan hade tipsat om var att öka slutartiden och ”acceptera” en del rörelseoskärpa. Det är kul tycker jag. Det skapar en konstnärlig effekt som jag menar tillför bilden något positivt. Även när rörelseoskärpan blir lite mer an vad man tänkt kan det snyggt – oväntat snyggt (eller ”art-by-mistake” som Staffan kallade det).

I början var justeringen inte så stor. Jag gjorde några försök att panorera och lyckades väl i alla fall något så när röra kameran i samma hastighet som fåglarna. Här är dom på väg att landa och jag tycker att deras tydliga svartvita fjäderdräkt blir en fin kontrast mot höstskogen i bakgrunden.

Efter ytterligare en stund har det blivit ännu lite mörkare och slutartiden får ytterligare justeras. Nu börjar det bli ännu mer ”konstnärligt”.

och ännu mörkare…

Till sist blir det kanske lite väl mycket sudd. Men det är i alla fall roligt att prova.

Vid det laget hade solen försvunnit ner under horisontlinjen och himlen hade fått en fantastisk färg. Vilken tur! I kurspresentationen hade jag sett bilder med siluetter av flygande fåglar mot en guldgul himmel. Då föddes tanken om att även jag ville försöka ta sådana bilder.

Naturen ville väl och gav i alla fall perfekta förutsättningar; en glödande himmel och en insmygande dimma.

Till sist var det så mörkt att det var svårt att göra någonting. Då packade vi ihop vår utrustning och åkte tillbaka till Ekolsunds Wärdshus. Där fick vi avnjuta en riktigt bra middag ackompanjerad med väl utvalda viner.

Ja, det finns många sätt att tillbringa en fredagkväll……….och helgen hade bara börjat.