Bäverspan

-Ska vi åka på bäverspan?

Frågan ställdes av en av fotokompisarna, Solbritt, och trots att det skulle innebära en MYCKET tidig morgon tvekade jag inte. För mig är det ett privilegium att få komma ut i naturen tidigt på morgonen och få vara en del av den stillhet som ofta finns samtidigt som man kan uppmärksamma en tilltagande aktivitet bland djuren.

Väckarklockan var ställd på 3 och jag skulle bli upphämtad vid Gullmarsplan vid halv 5 för vidare färd ner till Tyresö och Alby naturreservat. Där hade Solbritt koll på att det fanns bäverhydda, kattugglebo och annat spännande. Chans till spännande naturupplevelser med andra ord.

Till Gullmarsplan åkte jag tunnelbana. Jag hade förväntat mig en förhållandevis tom och öde perrong, men till min förvåning var det fullt av folk och fullt av liv och rörelse där nere. Det var dock tydligt att dom allra flesta andra där nere hade en helt annan agenda än jag. Jag var klädd och utrustad för en kall morgon medan dom flesta andra knappt hade ytterkläder. Dom var helt enkelt på väg hem efter en fredagkväll/-natt på stan. I en stor stad blir det tydligt att det finns många olika liv som pågår parallellt.

Strax före 5 var vi framme vid vår destination, hängde ryggsäckarna på ryggen och gick en kort promenad fram till Kolardammarna där det finns ett stort bäverbo. Trots närheten till bebyggelse infann sig känslan av att vara i naturen ändå direkt. Vi plockade fram vår utrustning, la oss på magen och riktade våra objektiv ut mot vattnet där dimmälvorna dansade morgondans. Skulle det rentav komma en bäver simmande där borta i kröken? Vi låg tysta och väntade.

Plötsligt dyker det upp ett huvud i sökaren; ett stort huvud med ett plirande nyfiket öga. Halloj, kommer ni med frukosten?

Det är full aktivitet på gräsänderna. Ett par där honan är intensivt uppvaktad av hanen, men också ett gäng ungkarlar som driver omkring och inte helt verkar ha accepterat att hon är upptagen. Att ha möjlighet att välja sin partner kan nog ha sin poäng, men både Solbritt och jag tycker faktiskt lite synd om henne ibland.

Utöver gräsänder finns även ett knipandspar där uppvakningen är lite ”gulligare” och även ett par kanadagäss där det verkar som honan redan ligger och ruvar.

Plötsligt händer det – bävern kommer simmande. Den är rätt långt bort och inte så tydlig, men det är helt klart en bäver och trots att det inte blir några bra bilder är naturupplevelsen stark.

Solens strålar börjar sila igenom skogen på andra sidan dammen. Marken täcks av frost, det börjar bli riktigt kallt att ligga och sitta, men ljuset och dimmorna blir allt varmare och det räcker långt för oss fotografer.

Vi hittar en bänk dit solens strålar når. Packar upp våra termosar och får i oss lite varmt – det behövs och ger ny kraft och energi. Några bilder till innan vi drar vidare.

Vi lyfter ryggsäckarna och fortsätter längs vägen. Bort mot det ställe där det möjligen kan finnas vattensalamander i en liten göl och kanske, kanske en kattuggla i sitt bo.

Här nånstans ska trädet vara, sa Solbritt och menade alltså trädet med kattuggleboet. Nej, kanske en liten bit längre bort. Jag hade bara en vag uppfattning om hur ett ugglebo ser ut, men skannade frenetiskt varje trädstam upp, ner, upp efter tecken på något hål som skulle vara lämpligt.

Plötsligt säger Solbritt: Titta, där sitter den! Och mycket riktigt – där satt den! Ganska tydligt när jag visste exakt var jag skulle titta, men jag tror inte att jag skulle ha upptäckt den utan hjälp.

Kanske var den lite vaken och medveten om att den blev ordentligt fotograferad, men boplatsen är placerad i ett träd som ligger helt nära gångvägen så den/dom måste verkligen vara vana vid både förbipasserande och sådana som oss, som stannar till och lyfter sina stora objektiv.

Mitt livs första kattuggla! 🙂

Tyresta nationalpark hade dock ytterligare att erbjuda. Vi fortsätter en bit till och plötsligt upptäcker vi ett gäng hjortar. Vi trodde först att det var något slags häng, men staketen som finns har öppningar och en kvinna vi möter bekräftar att dom är ”vilda”. Det finns gott om hjort i Tyresö.

På väg tillbaka noterar vi ytterligare fåglar och även en ekorre. En helt fantastisk morgon helt nära ”stora stan”.

Nu återstår lite vila och sömn, sen ska jag fortsätta njuta av valborgshelgen. Hoppas ni kan göra detsamma.