Att närma sig en källa i skogen är ett magiskt ögonblick. Skogens höstmörker och den gråmulna himmeln speglar sig i vattnet tillsammans med träden runtomkring. Man tittar på och genom vattenytan och bara väntar……….väntar på att något ska börja röra sig där nere i djupet. Vem eller vad kan dyka upp? Eller är det bara någon/något därunder som ser mig?
Till Ingbo källor kom jag första gången i samband med en fotoworkshop anordnad av Foto Magica. Jag hade inga egentliga förväntningar på platsen, men fantasin gick igång direkt. Bottnen hade en märklig grönaktig ton, som ytterligare förstärkte den märkliga känslan; vad bor därnere?
Tyvärr, eller kanske som tur var, höll sig allt/alla kvar under vattenytan och vi fotografer fick nöja oss med naturen och våra fantasier som inspiration.
En plats som jag nog vill återkomma till. Kanske på våren……….
You really make it seem so easy with your presentation but
I find this matter to be really something which I think I would never understand.
It seems too complicated and extremely broad for me. I’m looking forward for your next post,
I will try to get the hang of it!