Tranor, tranor, tranor, tranor, tranor & tranor

16000 på plats – 16 tusen stora fåglar på ett ställe! Man ser förstås inte alla samtidigt, men det ändå uppenbart för andra sinnen nämligen hörsel och lukt.

Att få uppleva trandansen vid Hornborgasjön har länge stått ”på listan”. I år blev det av. Vi hade sedan länge bestämt tid bokat hotell. Vi visste alltså inte säkert att tiden skulle vara bra och ännu mindre koll hade vi självklart haft på väderförhållanden. För att uppleva tranorna handlar det mest om att vara här i ungefär månadsskiftet mars/april, men för att det dessutom ska vara roligt att fotografera behöver man även ha lite tur med vädergudarna. Bäst ljus blir det vid solens upp- och nedgång så det är ju bra om det inte är helt mulet då.

Vi kom på plats sent i kvällningen på onsdagen. Inte många bilar så det var lätt att hitta parkering. Bra. En av tankarna med att åka dit mitt i veckan var just att undvika den värsta trängseln. Efter vad vi hade förstått kan det vara både flera bussar och mängder av bilar på parkeringen och det skulle ju innebära en viss trängsel vid staketet som avgränsar fågelskyddsområdet.

Det blev en härlig kväll med många fotomöjligheter. På vissa ställen kom vi tillräckligt nära fåglarna för att få en bra känsla av hur stora dom är; en bra bit över en meter höga.

En av anledningarna till att dom stannar till vid Hornborgasjön på sin väg norrut är att äta och vila, vilket dom också gör största delen av tiden. Ibland får dom dock liksom ett ryck och börjar ”dansa”. Då känns dom ännu större.

Trots att det finns gott om mat (man matar faktiskt tranorna här) verkar det ändå finnas anledning till att tjafsa och skrika på varandra. Ju mer upphetsade dom blir desto större och mer intensiv blir då den röda fläcken på huvudet. Det är faktiskt inga röda fjädrar, som jag trodde, utan en kal fläck som får sin röda färg av ytliga blodkärl.

I takt med att solen sjunker blir ljuset allt varmare på himlen och ännu fler fåglar kommer flygande över fälten. Inte alla äter av den mat som bjuds utan visa föredrar ändå att plundra de omkringliggande åkrarna. Natten tillbringas helst nere i sjön där vattnet blir ett visst skydd mot landlevande rovdjur.

Den sjunkande solen gör förvisso ljuset varmt, men luften blir desto kallare och så småningom kryper kylan in genom handskar och kängor. Det blir några sista bilder innan vi packar in oss i bilen och åker tillbaka till hotellet.

Nästa morgon är vi på plats en stund innan solen går upp. Termometern i bilen visar på -9 så jag är beredd på kylan när jag öppnar bildörren. Jag är dock inte lika beredd på ljudet. Trots att de flesta tranorna är kvar nere vid sjön, en bra bit från parkeringen, är ljudet nästan öronbedövande. De tips om örnproppar jag läst om kändes inte längre helt irrelevanta.

Det jag heller inte var beredd på var lukten. Självklart vet jag att fågelspillning luktar, men jag hade liksom inte funderat på effekten av 16000 fåglars spillning tidigare.

Nere på sjön står fåglarna på isen (inte i vattnet) och jag tänker att många av dom tidiga tecken på vår som redan finns nu åker på ett ordentligt bakslag. Just dessa fåglar kan nog äta sig mätta av det korn som sprids ut på sjöängarna, men vad händer med alla andra ”sommargäster” och vad händer med alla vårblommor?

När det har ljusnat lite mer lämnar tranorna sjön och drar sig upp på fälten för att äta. Himlen får en gyllene, nästan bränd, gul färg. Som saffran slår det mig när jag senare på dagen äter lax med saffranssås.

Andedräkt från både fotografer och fåglar blir som rök i den kalla luften.

Solljuset blir allt starkare och skapar starka kontraster. Det är oftast något man undviker när man fotograferar, men ibland kan man förstår välja att utnyttja och till och med förstärka det.

När vi planerade och bokade vår vistelse hoppades jag på en morgon och eller kväll med fina fotoförhållande. För att öka chanserna hade vi bokat två övernattningar. Att vi skulle få både en kväll med sådan solnedgång och en direkt efterföljande, magisk morgon var långt över förväntan. Ibland är vädergudarna snälla.

Det här var en mäktig upplevelse på många sätt.

Åza Skriven av:

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *