Det finns visserligen en meteorologisk definition på höst och om man utgår från den är hösten ännu inte här (hos mig). Men jag tycker ändå att den har börjat komma. När jag tittar i naturen tycker jag att det liksom är ”fläckvis höst”. På ett träd kan hösten ha kommit till en gren – eller i vissa fall ett blad. Och på marken kan det plötsligt finnas ett strå eller annan detalj som är höst – resten är kvar i någon form av sensommar.
Likt många andra som tycker om att fotografera är just hösten kanske den tid på året som passar bäst. Jag vill inte påstå att hösten är min favoritårstid generellt, men när det gäller fotografering ligger den bra till. Dom starka färgerna lämpar sig lika bra i den klara friska luften som i den fuktiga och dämpande dimman. Färgerna (eller i alla fall färgskalorna) är inte heller så många utan håller sig till ett fåtal. På en bild är det ofta positivt eftersom den inte blir så rörigt.
Jag vill ha ett meningsfullt innehåll i alla eller i alla fall så många av mina dagar som möjligt. Ett meningsfullt innehåll kan innebära att jag lär mig någonting nytt, hinner/orkar vara närvarande i just den dagen, träffa någon jag tycker om eller kanske bidra till att någon annan utmanar eller utvecklar sig. För mig är inte detta något som automatiskt inträffar utan jag behöver aktivt fatta beslut under dagen för att kunna summera ännu en meningsfull dag när den på kvällen närmar sig sitt slut. Det här skrev Mattias Sjölund (Foto Magica) om i ett nyhetsbrev för inte så länge sedan. Att läsa hans nyhetsbrev är en av de saker som ger mitt liv mening och i detta kände jag dessutom väldigt väl igen mig.
Fotograferingen ger mig mening, den innebär att jag hela tiden lär mig saker och hela tiden vill fortsätta lära mig nya saker. Hur hittar jag bilder? Hur gör jag för att ”fånga upplevelsen/känslan” på bild? Vad är det jag ser? Varför tycker jag om vissa bilder medan andra är ointressanta?
Fotograferingen ger mig också nya vänner. Det finns personer som jag bara har träffat någon enstaka gång, men eftersom det funnits ett starkt gemensamt intresse som man då intensivt har ägnat sig åt upplever jag ändå en vänskap. När man sedan fortsätter att ”följa varandra” via social nätverk genom att titta på och inspireras av varandras bilder fördjupas den här känslan. Vissa personer har jag träffat flera gånger i detta sammanhang och dom blir nästan en forma av ”nära vänner” fast på ett separat plan.
De senaste gångerna jag har varit ute med kameran har jag varit på jakt efter hösten. Jag vet att den inte varar för evigt och jag skulle bli besviken om den ”slank mig ur näven”. Än så länge verkar det dock vara för tidigt för de stora färgexplosionerna så jag har fått rikta fokus på annat; på lite mindre tecken. Dom finns där. Bara man tar sig tiden att titta efter.
Jag vet inte när jag får tillfälle att komma ut med kameran nästa gång, men jag hoppas att höstfärgerna fortfarande finns kvar då. Tills dess får mina dagar mening och innehåll på annat sätt.
Efter höstfärger kommer annat, men det dröjer väl lite….. En sak i taget.
Bli först att kommentera