Nyfors och tajming

Hur många gånger har jag inte tänkt att ”idag skulle jag vilja vara ute med kameran” när jag inte alls haft möjlighet? Oftast är det vardagar, som ju är upptagna med jobb och så, men även på helgerna har jag en del annat som jag vill eller bör göra.

I andra änden är det dom där tillfällena som sen länge är inplanerade då det är aktivitet med fotoklubben, men där vädret egentligen inte alls passar för det som är planerat. Självklart finns det annat att fotografera och det är ju bra och utvecklande att få tänka om och utmana sig, men ändå – platsen och tiden på dagen är tänkt för något speciellt.

Idag var det dags för en av fotoklubbens årliga aktiviteter – Wättingeströmmen i Nyfors, Tyresö. Dit försöker vi åka i januari med förhoppning att det forsande vattnet har frusit (mer eller mindre) och skapat häftiga isformationer. Även området runt forsen är vackert och skapar förutsättningar för landskapsbilder med lite större perspektiv.

Jag började snegla i väderappen redan för några dagar sedan och noterade att det verkade finnas bra förutsättningar för vår aktivitet; inga plusgrader ett par/tre dagar innan och kanske, kanske även dimma på söndag morgon. Jag vågade knappt tro det, men skulle det t.o.m. kunna bli rimfrost i träden runt vattendragen.

Jag skulle bli upphämtad av fotokompis Johan vid Gullmarsplan så jag tog tunnelbana dit. Från Johanneshovsbron har man bra utsikt och där såg jag både dimman och den tjocka rimfrosten. Wow, det här bådade gott.

Vid Nyfors var dimman inte lika tjock, men allt regnande hade lett till att det var väldigt mycket vatten i forsen – mycket mer än på väldigt länge, enligt en man som gick förbi. Det dånade på så det var svårt att prata. Men det var inte prata vi var där för att göra så det gjorde inte så mycket.

Jag packade upp kamera, stativ och ett sittunderlag och satte mig tillrätta för att titta och ”känna” på kraften i vattnet, notera i vilka ”mönster” det rann och forsade och vad som skulle kunna vara möjliga motiv.

Jag har lätt att fascineras av vatten och rinnande vatten är någonting extra. Att fånga den energin man ser i en bild är dock inte självklart – jag tycker snarare att det är svårt. Svårt att zooma in det rätta utsnitten, svårt att välja slutartid för att få rätt struktur i vattnet och svårt med skärpedjup.

Ibland känner jag vattnets starka energi och då tycker jag att det passar med en skärpa och stark kontrast. I andra situationer ser jag en mjukhet i vattnet och då vill jag att det avspeglas i bilden. Det blir att testa och prova många olika varianter.

Förutom det rinnande vattnet fångade isskulpturerna, som har skapats runt stenar, gräs och pinnar, min uppmärksamhet. Dom var gnistrande klara och utgjorde en fin kontrast iskall mot det ”mjuka”, nästan gulvarma, vattnet.

När vi tröttnat på ”dånet” bestämde vi oss för att gå en bit ner mot den stilla sjön som forsen rinner ut i. Tystnaden var nästan befriande och det kändes naturligt att försöka hitta motiv som avspeglade den känslan. Det visade sig dock vara svårt – kanske var jag fortfarande kvar mentalt vid den dånande lilla forsen.

Lite rimfrost hade dock börjat byggas upp på träden och vi hann med några ytterligare bilder innan den fuktiga kylan grävt sig in genom alla klädlager. Vi bestämde oss för att det fick räcka för den här gången och återvände till en bil som snabbt spred värme genom kroppen.

Vi var nog rätt överens om att 2023 var en av de bättre årgångar för fotoklubbens årliga utflykt. Synd att vi bara var två som tajmade den.