Mellanlandning vid Hjälstaviken

Nu är dom på väg hem igen, alla flyttfåglar. Många har förstås redan lämnat Sverige, men inte alla. Dom som har tillbringat sommaren långt norrut och har del en lång resa kvar mellanlandar här och en av dom väljer Hjälstaviken som återhämtningsplats. En grund sjö med fina omgivande strandängar erbjuder både mat och en skyddad nattplats. Ute i vattnet är man åtminstone skyddad från rävar mm.

Vid Hjälstaviken är det även väl iordningställt för oss som tycker om att titta på och fotografera fåglar. Det finns både fågeltorn och ”gömsle” och dessutom hyfsat gott om parkeringsplatser, vilket gör det tillgängligt för många.

Vi valde att gå till gömslet först. Där fanns en hel del människor. Av någon anledning (som jag inte alls förstår) verkade man ha sammanstrålat där för att fika, prata och titta på fåglar på långt bort genom kikare. Det kanske är trevligt, men då kan man ju vara helt säker på att det heller inte dyker upp någon fågel nära. Gräsänderna, som tvättade sig och stänkte runt i vattnet med härligt motljus höll sig på ”fotosäkert” avstånd och trots långa teleobjektiv var dom alldeles för långt bort.

Vi bestämde oss för att gå tillbaka till bilen och istället åka till tornet. Vattnet stod högt i sjön och det innebär ju att man kommer nära även dom fåglar som befinner sig i vattnet.

Till fågeltornet är det en liten bit att gå från parkeringen, men vare sig fågelskådning eller -fotografering behöver vänta tills man kommer fram till tornet. Det hade hunnit bli ”ordentlig eftermiddag” när vi kom dit så solen stod inte så högt på himlen utan ljuset hade börjat bli lite varmare så det kändes meningsfullt att plocka fram kameran ur ryggsäcken redan från början.

På håll såg vi att det fanns många fåglar i sjön, men det kom även flera flockar av gäss flygande på relativt nära håll. Jag tycker att både grågässen och de vitkindade gässen är väldigt vackra och roliga att fota. Visst är det roligt med rariteter, men jag tar i första hand bilder så jag bryr mig mindre om fåglarna är vanliga eller ej. Vi hörde av andra att det fanns något så sensationellt som fjällgäss, men det verkade behövas en rejäl kikare för att se dom.

Förutom alla gäss fanns även några hägrar i sjön. Inte bara gråhäger utan även ett par helvita. Jag skulle tro att det var ägretthäger, men jag är inte helt säker.

Vi noterade även några stora flockar av en mindre fågel. Dom var för långt bort för att vi skulle kunna artbestämma där och då, men när bilderna öppnats på bildskärmen här hemma ser jag ju att det är tofsvipor. Även kärrsnäppor artbestäms här hemma (och då med lite hjälp av Ms Google).

Ett par timmar förflyter fort när man blir uppslukad av något man tycker om. Det hade varit väldigt roligt att stanna nån timme till, men lördagsmiddagen var bestämd och en rådjursstek kräver ju sin tid i köket innan den kan serveras. Det blev till att slita sig hemåt.

På vägen tillbaka till bilen hörde jag dock ett ljud som jag hade hoppats på – tranorna. Dom kommer flygande till sjön från omkringliggande åkrar när solen börjar gå ner. Jag hade haft en ”svag förhoppning” om att få återuppleva fotomöjligheten när dom kommer flygande i den gyllene timman, men det gick inte den här gången.